Märkligt hur vissa saker kan ge en vissa känslor och påminna en om vissa saker..
Såg precis sista avsnittet av ”Scrubs”. Dvs ” det ”riktiga” sista. När huvudpersonen JD har slutat sin allra sista dag på sjukhuset och ska precis gå. När han går igenom korridoren så stå en massa människor uppradade utmed väggarna. Dom är bara där i JD´s fantasi. Det är människor som påverkat hans liv på olika sätt. När han passerat dom och vänder sej om för att titta igen är dom borta. När han ska gå ut så spelas en film upp framför honom, i still med en super-8 film, och han fantiserar om hur livet kommer att bli. Till detta spelas ”The book of love ” med Peter Gabriel. Har aldrig varit särskilt förtjust i Peter Gabriel..
Tårarna kom som en störtflod. Jag gjorde också sådär. Jag fantiserade en gång i tiden om hur mitt liv skulle bli. När vi gifte oss, när vi fick barn, allt det där. Man målade upp ett scenario. Filmen är ju inte slut än. Jag får väl göra mitt bästa för att kunna starta del 2 snart. Del ett var en vacker film med olyckligt slut. Den kommer alltid rulla i skallen på mej och det ska den göra. Jag tänker bara inte se den ända till slutet, utan spola mellan dom bästa bitarna. Jag hoppas del 2 börjar snart..
Paddlyftningsögonblicket 