Saknar så mycket. Det är väldigt tomt och ensamt. Jag tittar på den här bilden ibland. Älskar den verkligen fast det är jobbigt samtidigt att se den. Ensamheten är tortyr ibland. Jag fixar inte att vara ENSAM. Hur man nu ska förklara. Jag har min son som jag umgås massor med och hittar på allt möjligt skoj med. Han är mitt allt och jag älskar honom över allt annat på denna jord. Fast det är den andra ensamheten. Den klarar jag inte.
Hon va så fin, min Pysa..
Såg aldrig den bilden på pysans blogg, här är hon ju för goo!